I anslutning till Kristi Himmelsfärd avhölls år 2015 det åttonde raka Sydliga Renneth. Bröderna angjorde protektoratshögkvarteret redan under torsdag eftermiddag, varvid helgen officiellt öppnades med banguidning, förhandstips, och spaghetti bolognese.
Fredagen inleddes med klassisk västskånsk morgenmad så som rullepølse och pålægschokolade. Om klockan 11:00 hörs så Finska rytteriets marsch dåna över såväl grannens åker som den andre grannens fårkätte. Sju bröder i fyra lag marscherar under Protektoratets fana in mot Skidvelodrom Syd. Protektoratsstorkarl Niels Lampinen Nygaard manar bröderna till försiktighet: det är inte för inte som tävlingen allmänt ses som världens näst, näst hårdaste skidtävling. Skidan i sig är blå, av trick-typ, och hänger traditionsenligt på antingen Protektoratsstorkarls rygg eller väggen i svinstallet. Tävlingarna inleds med att på tid kasta bollhavs-boll i tvättkorg. Detta är bara början! Innan dagen är slut kommer bröderna att ha ådragit sig minst en fästing, lagt ett pussel, och korsat en livligt trafikerad väg. De kommer att ha spelat komihåg på ett fornminne, gissat danska dialekter vid ett annat, och sett Erik med W Erski Perski Otto Wallstén försöka spela melodica ståendes på ett tredje. Den psykologiska anspänningen är närmast olidlig! Banan i sig är dragen genom en nyutslagen, skir bokskog, och kärvheten består främst av glädje och sol. Det Sydliga Renneths motto, quoniam limus severior nive, känns långt borta. I slutet av banan återfinns en eldstad, där tävlingsledningen möter upp med gräddstuvad pytt och kall pilsner. Vinnaren meddelas traditionsenligt under lördagens bankett, tillika Føraarsstämma.
Dagen efter en tävling på denna nivå kan alltid te sig en smula modstulen. Tiden fram till kvällens stämma och bankett spenderades med den kontemplativa matlagningsmetoden Grop. Klockan åtta lördag morgon grävdes en grop, vilken fylldes med sten. Ovan detta tändes en eld. Omkring lunchtid lades paket ovanpå de varma stenarna, fyllda med nötstek, fårstek, potatis, lök och annat. Det hela grävs över, och en ny eld byggs ovanpå. Omkring åtta timmar senare är stämman redo för varmrätt – det som grävs fram är helt fantastiskt, och har i praktiken lagat sig självt! Under middagen presenteras årets vinnare av Renneth Syd, lag Glenneths hjältar, bestående av broder Andreas Sankan Sandgren, samt broder tillförordnade Martin, Martin Ny-Bergfeldt Rosén. Segersup! Jubel! Dåd, Råstyrke, Ære!
Oj, oj. Detta är stort! Jag avundas de som hade möjlighet att vara med på årets Sydliga renne.
Jag avundas också de som var där. Och då var jag med. Så bra var det!
Jag kan bara bifalla br. Kryss-Chrille, som för övrigt verkar så tagen att han felstavar sitt eget namn! (Jag antar att hemsidan ändrar signaturer retroaktivt, så, om du läser detta i framtiden, kom ihåg att det var bättre förr.)
Jag vill påpeka att jag inte alls har felstavat med eget namn, jag har felstavat min egen titel! Hade du haft en sådan titel hade du också felstavat den.
Nu är jag ju gammal nog att minnas när du fortfarande bara var Christian V. Mitt råd, eftersom du frågar, är att inte klaga alltför mycket över nuläget.
Lyckligtvis sparas denna typ av fadäser så att de syns i all tid och evighet om inte sajberkarl går in och pillar. Ingenting försvinner. Allt finns kvar!