Bröder, högst presumtive, och annat patrask!

När? 25/4 kl 16 dk 
Var? Strömholms sal

Oerhört glad är jag som återigen får dela ut den fantastiska gåvan som är information till var och en av er, bröder. Så pass glad är jag att ni inte får allt rakt och enkelt serverat på ett silverfat, utan ni måste (som sedan urminnes tider) ur en vägg av text utröna lite mening.

En sak jag lärt mig är att det finns många sätt att blidka en Birkarl, men ännu fler att uppröra, förarga och agitera honom. Historiskt sett har denna antika ragebait förärats Stavkarl, och är att betraktas som sin egen vackert omtolkade slags konst. Liksom picadoren hindrar man bröder från att hålla huvudet för högt. Liksom banderiljären låter man dem inte vila. Och liksom matadoren måste man vara smidig nog för att undvika sting och stång. 

Emellertid har jag inte uppfattat så mycket av det sistnämnda. Mycket hellre sitter en broder bekvämt för sig själv och förlustar sig. Luktar på blommorna. 

En som är kulturellt insatt kanske uppmärksammade hänvisningen till tjurfäktningen och tjuren Ferdinand. Sedermera kanske man har ett sinne för kultur och missat dessa referenser. Kanske läser man enbart Birkbladet. Men! I sådana fall har man naturligtvis koll på det allra väsentligaste: Birkarlarnas Hedersutmärkelse för Kulturinsatser. 

Under paltstämman anno 2025 avslöjades att det anrika priset tillfaller Ulf Lundström för sin forskning om bebyggelsenamnen i Bureå, Burträsks och Lövångers socknar i Skellefteå kommun. Vilken bragd! Men vad tjänar ett pris till utan ett pristagande? Det kanske Ulf själv funderat på, för det är nämligen så att han skall NÄRVARA och mottaga sitt pris vid denna stämma!

“Vilken stämma är det nu då?” … undrar kanske en broder. JO! Det är MÄRGBENSSTÄMMAN anno 2026.

När? 25/4, med start 16dk 

Var? i Strömholms sal

Hur? Stämman inleds med ett föredrag av kulturpristagaren själv, men skuttar småningom vidare till bekant misär med skyhöga kortisolnivåer. 

Nu vet ni vad, när och var. En bra, dock inte sällan ställd, fråga är varför vi har stämmor. Den är hittills utan svar. En desto bättre fråga är varför vi har märgbensstämmor. Och den är bra av den anledning att den faktiskt har ett svar. 

Märgbensstämman är historiskt en väldigt satsig stämma, med flera tjogtals närvarande bröder, gamla som nya, och är i sin egen form en slags kultursatsning. Detta är naturligtvis på grund av det mäktigt tung-tung-tunga och uråldriga märgbenet. Märgbenet är föreningens eviga insignum och hänger ståtligt och präktigt i färgglatt utsirade band runt en Birkarls axlar, och tjänar – utöver att vara ett karakteristiskt drag för Birkarlen – som en viktig påminnelse om hur det var förr i tiden; förr, när man inte hade så mycket mer än ben.

Vidare är märgbensstämman ett ypperligt tillfälle för nya bröder att söka sig till föreningen och skaffa sig ett eget märgben. Det är föreningens tillväxt som jag, Stavkarl, i den mest anspråkslösa meningen, anser som den allra största kultursatsningen som går att uppbåda. Det har Parisa Liljestrand flera mejl i inkorgen att läsa om. 

Men bröder! På yttersta allvar är det ändå nya bröders anslutning till föreningen som driver den framåt till sitt oumbärliga förfall, och är något föreningen måste värna om till varje pris. Många av er har varit på er första stämma, och många av er minns den också. Desto viktigare minns ni hur otäckt, förvirrande, men också extremt spännande det kan vara. Likt en ny och grön schakal på savannen är man ständigt på jakt efter äventyr. Till och med er motstyckslöse Stavkarl med evinnerlig visdom i ryggen har varit där, och jag minns mycket från min allra första stämma. 

Det var några dagar tidigare när jag stod i baren på Orvar då plötsligt en lång och gänglig typ med mustaschbeprytt ansikte trädde fram, och frågade om jag kände till en viss förening på nationen. F.d. Stavkarl Bäckström den längre. Vagt bekant lät det, så jag rådfrågade min far. 

“Vad är det för förening?” Följt av: “Vad är det för kufar som vill vara med där??” 

Smått nervös var jag ändå, som skulle bevista min första stämma alldeles själv. “Hur skulle jag ens känna igen dessa birkarlar???” Svaret jag fick var konkret –– “du kommer känna igen dem, för ingen annan ser så ut”. 

När jag infann mig på Orvar ett par dagar senare passerade knappt ett ögonblick innan jag fick syn på min första Birkarl, som med stort leende och desto större ölmage varmt och inbjudande vinkade in mig till den skrockande hjorden som samlats i ölstimmet. Det var inte förrän efteråt jag lade märke till att de alla bar märkliga ben runt halsen. 

Kom till stämma, bröder! Om inte för kortisolnivån så för ert första (eller kanske andra [eller tredje]), märgben. Anmäl er gärna något smickrande till stavkarl@birkarlarna.se, alternativt på fysisk teckningslista på nationen (fr.o.m. 20:45 ikväll), med eventuella allergener om det så finns!

—
DMÄ
Stavkarl Frode

Bröder och högst presumtive!

När: 27/2 kl 18dk
Var: Strömholms sal

Dagen till ära är ingen annan än fredagen den trettonde, känd som en grym, elak och skrämmande dag präglad av olycka och misär. Lite som en stämma. Men är just denna fredag verkligen så? Solen skiner lite starkare, vinden är lite varmare och världen är aningen mindre kärvare. Men bröder! Än är dagen inte över, och än kan dagen bli grymmare, elakare och ännu mer skrämmande. Hur skyddar sig då en broder mot sådan potentiell misär?!

Svaret torde vara Carpe diem – den samling ord som sett flest Viking-Line-färjor, enarmade banditer och solkiga femtiotalsdiners, och som betyder att fånga dagen och njuta av stunden. Det är ju ett helt fantastiskt uttryck, och jag förstår inte varför vi inte bestämt byter slagord, för speglar inte det exakt vad en Birkarl står för – att njuta av stunden? Fläsk till palten, tunnbröd till blötan, eller en björn till arbetet, är väl definitionen av att njut-maxa? Att carpa sitt diem? 

Men bröder! Den carpe-diem-präglade njutningstoppen nåddes nog för två år sedan när den franska presidenten Emmanuel Macron skulle besöka Sverige. För att charmera den franska statschefen skulle man bjuda på en traditionell svensk rätt. “Feurtreffligte!” utbrast fransmännen som började sukta efter rotmos, fläsklägg och lapskojs. I stället blev det Pytt Royal – lyxig pyttipanna med bearnaisesås (sans ägg) – som skulle symbolisera en “gastronomisk allians” mellan länderna. Emellertid blev det ingen sådan allians då Macron prompt ställde in sitt besök. Förolämpad av bearnaisesåsen, eller av det antirevolutionistiska “Royal” är frågan. 

Men bröder!! Poängen är att man enkom med lite Royal lyckats lyxa till något så förbannat simpelt som pyttipanna. En rätt även kallad “Hänt i veckan” av den anledningen då pytten bokstavligen är stekt bös från veckans rester, konkluderat i kulturdebatten “Slaget om Pyttipannan” 1974. Men frågan är om pytten verkligen blev mer njutbar med allt det lyx Royal erbjöd? Är more faktiskt more än less?? Hur många kockar är en kock för många??? Var det bättre förr???? 

Frågorna är många och har nog inga svar. Men på tal om förr så fanns det som bekant inget internet förr i tiden. För att ta reda på saker och ting var man tvungen att lyssna på stereo, se på svartvit tv, eller läsa papperstidning. Det sistnämnda var också hemskt praktiskt, för man kunde använda det till mångt och mycket. Man kunde lite schangtilt spionera i parken, man kunde äta fish & chips, eller så kunde man söka lyckan i kontaktannonser – nu ett minne blott. Ett extraordinärt exempel är den kvinna som i en annons i SvD anno 1953 söker en man som “snällt äter vardagens pyttipanna” men som samtidigt gillar fest. Om hon ändå hade hört talas om hembygdsföreningen Birkarlarna…

Men märk väl bröder!! Man skulle inte snällt äta Pytt Royal, utan vardagens pytt. Inget lyx, inget eländigt tjofräs, utan bara den mest anspråkslösa pyttipannan, som naturen tänkt. Är det kanske det vi står för? Inte njut-max??

Så principfast som Birkarlen är med det hårdaste spjärn i marken är denna ambivalens inte mindre än en ödesfråga och måste bli utredd. Därför kallar jag samtliga bröder och presumtive att hetlevrat diskutera denna brännande fråga på PYTTSTÄMMAN! Kommer stämman komma till botten med alltet? Nej. En kommitté däremot? Inte omöjligt. 

Bröder!! Kom på stämma. Den äger rum 27/2-2026 i Strömholms sal, med start 18dk. Uppvärmning rekommenderas starkt på Orvars Krog dessförinnan, och för presumtiva bröder som kanske inte vet vilka man ska leta efter: håll utkik efter gamla uvar med märgben runt halsen! De är vänliga!

Anmälningar och eventuella klagomål går till stavkarl@birkarlarna.se, alternativt under Facebook-inlägget, eller fysiskt på nationens teckningslista. Glöm INTE att meddela relevant mat- och dryckesspec om så finns!

DÅD, MANNAKRAFT & ÄRA!

Stavkarl Frode

Bröder! Storkarl! Presumtive! Annat bös.

När: 17/1 kl. 17 dk
Var: Strömholms sal

Tjugotjugosex. Er det muligt? Det verkar så. Hold du din keft! Men somliga är förvisso kvar i fjolåret. Däribland finns insnöade stackare drabbade av Johannes vrede, gruvarbetare som inte brutit nog med malm för årets räkning kvar nere i mörkret, och större delen av Västerbotten som dröjer sig kvar kring julbordets fett. 

Men för dem som tagit sig vidare väntar ju ett helt år av händelser; bland annat det legendariska BIRKARLARENNETH. Jag tror att ju mindre som sägs om Renneth, desto bättre – den bär sin egen fana, och behöver inte besudlas av orden som härjar i stora, enorma, gigantiska tjugotjugosex. 

Men bröder! Förr sades det ju att Birkarlaglädjen varade ända fram till Renneth – men det var inte sant, för däremellan kommer stämman! Och den här gången är det inte vilken stämma som helst – det är RÖDINGSTÄMMAN TJUGOTJUGOSEX!!!

För er som vill lära känna er Stavkarl lite bättre, ska ni veta att juletid är min bästa tid. Det är rart att vara tillsammans, och det är bra för hjärnan att ta sin tid att tänka lite. Att tänka sig för – absolut – men framför allt att tänka på tiden som gått och vad som komma skall. Under tiden som gått har jag tänkt mycket; tänkt på Karl-Bertil Jonsson och hans välvilliga hjärta, på Bodens fästning – Låset i norr – och urbergets råstyrka. Tänkt på Br. Dahlström och på Drottninglandet; om Fredrikas hjärtevärmande historia “När Buddha kom till Lappland”. Jag såg en hejdundrande film om de första människorna i rymden, och funderade på när den första birkarlen skulle skjutas ut i stratosfären, och vem det nu skulle bli. Inte skulle det då vara Br. “Chainsmoker” Lövgren – man får som bekant inte röka där uppe. 

Men till slut tänkte jag obönhörligen på mat, för jag hade ju gått och blivit hungrig! Jag såg med trött blick över julskinkans berg, blickade genom brysselkålens skog och trånade förbi strömmingens blanka insjö. Jag ville inte ha det som stod framdukat. Storslaget tänkte jag. Jag tänkte på känslan av storhet och stolthet av att på riktigt bereda sin egen föda. Att tålmodigt lirka omkring i skogen på tom mage, vänta ut sitt byte och till slut fånga det, med frusna nävar och allt. Lite som Gollum med fisken höljd i näven. Visst är det kargt och kärvt, men också ärligt och tufft. Gediget.

När min fantasi ledde mot sitt slut, där jag likt en kung satt med köttklubba i ena handen och ett krus Bäsk i andra, slog det mig. Så här måste det bli! Det är genom Birkarlens allt mer loja inställning till maten, till stämman, till Storkarl, som föreningen förfaller. Därför uppmanar jag samtliga bröder att följa min Rödingsröda tråd: fånga din egen fisk. Inte beror det på Käkkarlsstrejken som det skrivits om i Birkarlabladet, utan det är enbart för er egen vinning: för att ni ska känna er som råbarkade urmänniskor! Stå upp för gemene Birkarl och kämpa emot det vår Pillekarl till Lillkarl och Löskekarl till Öskarl verkar stå för!! Om inte för er själva så för föreningens skull. Nu är måttet rågat.

Bröder! Kom ihåg röding-tråden – förkortat FDEG om det hjälper. Dock gäller inte BYOB, men OSA i tid till stavkarl@birkarlarna.se, alternativt skriv upp er på teckningslistan, eller kommentera FB-inlägget. Rödingstämman, 17dk, 17/1, 2026, i Strömholms! För presumtive bröder som inte riktigt vet var ni ska leta – håll utkik efter kufar med märgben runt halsen på Orvar innan stämman! Ni kommer kanske ångra er. 

Bröder, högst presumtive och annat byke!

När: 29/11 kl 17dk
Var: Gamla salen

Paltstämman var alldeles förträfflig – och det på dubbelvis. Palten var god, och stämman var heltrevlig. Mycket palt, mycket dumheter, och mycket, mycket, folk. Stavkarls förtjänst! Och trots denna insats värd guldstjärnor och salvelse slängdes stora lass med dynga i nyllet på honom. Just därför skall denna kallelse bli extra lång. 

Men bröder! Med titeln Stavkarl följer ju också namnet Frode, och Stavkarl Frode lyssnar ibland, och Stavkarl Frode skojar ibland, och ibland är det så att Stavkarl Frode går rakt på sak och kallar bröderna till stämma. Ibland infaller stämman 17dk, 29/11 i Gamla Salen, och DÅ, bara då, kan man kalla sig kallad till BLÖTASTÄMMAN 2025!! 

Nu när den s.k. Bjurfors-anpassade kallelsen är avverkad, får ni höra vidare på Stavis bravader. 

Mot slutet av palten, då jag hade ätit upp mina tre väldiga paltar, där de låg som små klippblock i magen, hamnade jag i en egenartad paltobäsk-schwim. Och så föll det sig, att jag började tänka. På vintern. På snö. På slask. På jul. På blöta. Jag frågade mig – vad är blöta egentligen? Det är förstås inte lika intuitivt att haja som för andra stämmoteman, så låt Stavkarl gröngöling-splaina litet. 

Vid juletider kokade man julskinka, och förr i tiden – när man blev serverad bäsk på bordet, och bröder inte skrek 6-7 hejvilt som infantila primater – tänkte man sig för. Och då, bröder, tänkte man rejält. Man kom fram till en lysande idé; julskinkspadet skulle sparas för att återuppliva gammalt och torrt bröd på dopp-i-grytan-vis. Och just i hembygden blev det så att man förde vidare denna klyftiga överlevnadsstrategi, men något justerad. Det torftiga gammelbrödet ersattes med lyxigt, ljust tunnbröd – och detta, bröder, är blöta. Sägen säger att när urbröderna fick smaka på blötan, utbrast de: ”mumma!”, för så gott var det. 

Men bröder! Inte nog med stämma, men just denna kväll är det kammarkväll! Ta er friheten att träffa nytt folk, där kufar, filurer och annat kreti och pleti får ta del av vad pörtet har att erbjuda, samtidigt som ni alltmer kommer sakna stämmans värme.

Anmäl dig redan NU genom att mejla stavkarl@birkarlarna.se, svara på Facebook-inlägget eller att skriva in dig på fysisk lista på nationen. Glöm inte att meddela relevant mat- och dryckesspec!

För att avsluta kallelsen vill jag berätta något som en ansiktslös broder sade mig på blötan ifjol: “Blötastämman är en Birkarls jul, där Storkarl är far till alla barnen, och det betyder att härifrån kan det bara bli bättre”.

—
DMÄ,
Stavkarl Frode

Bröder! Presumtiva! 

När: 7/11 kl 18dk
Var: Teatern

Visst ser det kärvt ut? Frost på morgnarna. Solfilmen med dyster prognos. Höstens varma ljus på väg bort lika snabbt som det kom. Jag vet hur lätt det är att låta sig påverkas av jämmer och grymt från buttra karlar som påstår sig veta hur allt var bättre förr. Men bröder! Lyssna här på Stavkarl! Ge inte efter till klagans sång!! För om ni bara ser framåt går det att urskilja en ljusglimt i vardagen – STÄMMANS ÅTERKOMST!

Alltför lång tid har gått sedan förra stämman, så en Birkarl kan ju med fördel ställa sig frågan – vad har hänt egentligen? Jo! En ny styrelse har tillträtt, med den väldiga #81 i spetsen. Lillkarl Bäckström (den mindre) har blivit utsedd till Årets Härk 2025, och för bröderna som missade terminens första Landskap bjöds det på en spännande modern omtolkning av palten, tillredd av överkäkkarl och co. Det ska sägas att inga crêpes kan mäta sig med palt-crêpesen, ingen wok med palt-woken, och ingen tårta med palt-tårtan! 

Men även i denna särpräglade paltswimm kände jag en avsaknad för den riktiga, ärliga, gedigna, härskarpalten. Desto viktigare saknade jag stämman. Jag saknade intrigerna, jag saknade sagan om Bertil Bertil och den franska fågeln, men allra störst saknade jag Storkarl. För att göra slag i saken bestämde jag mig för att kalla bröderna till PALTSTÄMMA!

Så hör här! Palten, bröder, är inte vad som helst. Det är en vacker sak som kräver tålamod och vördnad – och det är ett tuktande värv att rulla den, såvitt jag hört! För även om jag kan måla en ytterst vacker bild av Norrlands paradrätt, har den aldrig riktigt etsat sig fast i mitt hushåll. Självklart kan jag avfärda detta slarv med att jag är av Sundsvallsvirke, men jag väljer hellre att peka finger på min f.d. Stavkarl till far, som bevisligen missat ett och annat i min uppfostran. 

Men bröder! Palten är ju, som vi alla vet, långt mer än stoff för våmmen – den är ett credo. Historiskt sett var palten en överlevnadsmat; man gjorde mat på det man hade, och som det råkade bli, blev det både stärkande och smarrigt värre. Man kan säga att det finns en urkraft i palten som än idag ger styrka till luspanka, studerande bröder – och det, bröder, tycker jag är vackert. Hur löser man en kärv situation? Jo – med kärvänlig palt!

Utan att bli alltför långrandig vill jag också gärna erinra om att Paltstämman därtill är ett gott tillfälle för sprillans snärjda presumtiva bröder att bevista sin första stämma och äska om medlemskap. Ni kanske frågar er: När? Hur? Var? Jo! Stämman äger rum 7/11, i Teatern. Den börjar 18dk, så öl på Orvars Krog dessförinnan är varmt rekommenderat! För presumtiva bröder som kanske inte vet vad man ska leta efter: håll utkik efter kufar med märgben hängandes runt halsen. De är vänliga!

Anmälan sker antingen genom att mejla stavkarl@birkarlarna.se, att tydligt svara på Facebook-inlägget eller att skriva in sig på fysisk lista på nationen, alternativt utanför Tjuven. Glöm inte att meddela relevant mat- och dryckesspec om så finns!

––

DMÄ,

Stavkarl Frode