Året 2016 till 2017

Norrlänningar!

Hembygdsföreningen Birkarlarna är en oas för den som för längesedan genomskådat samtidens självupptagna tramsighet och som i varje Rorschachtest ser en uppstekt palt. Jag och min styrelse har under vårt åttiotredje verksamhetsår rullat den Sisyfossten som styrelsearbetet utgör till bergets topp. Nästkommande styrelse kan därmed emotse den självrullning som sluttningen på andra sidan lovar. Tillåt mig utveckla.

Året började med att Broder Pip på Älgstämman, tillika stämma 461, konstaterar att Stavkarl Falck förvaltar ett arv av oduglighet genom att i samma kallelse lyckas ange ”fel lokal, fel tid, och fel mejladress för anmälan”. Broder Falck avlägsnas därmed omgående från sin post, och just detta skulle visa sig bana väg för en sällan skådad utveckling i föreningens historia. I skrivande stund har inte mindre än 17 nya medlemmar valts in i föreningen under året, och därtill har ett antal presumtiva bröder tilldelats invalsuppdrag.

Den stora tillströmningen av bröder i föreningen i kombination med det omåttligt framgångsrika BirkarlaRenneth som gick av stapeln den 27:e januari innebär både ekonomisk och ståndsmässig landvinning för föreningen, tänkte kanske en akolyt. Alls icke. Medelst euforiska investeringar i hantverksöl och Venezuelanska statsobligationer gjöts under våren föreningens fiskala fötter fast i ett cementblock och placerades intill Fyrisån. Därefter stack styrelsen iväg på ”representationsresa” till Riga efter Renneth under förevändningen att pengarna bör spenderas innan de går åt till fakturor, varvid cementblocket nu befinner sig på Fyrisåns gyttjiga botten.

Nåväl. Stämmor har under året begåtts enligt konstens alla regler. En detalj i sammanhanget, som erbjuder en viss inblick för den oinsatte och en viss igenkänning för den inneslutna, är att den stadgeändring som gick upp för sin andra läsning under Paltstämman den 22:a oktober höll på att gå om intet. Det ville sig nämligen inte bättre än att föredragande Broder Henrik Dahlberg Rehnman fick oväntat mothugg av stämman på det i sammanhanget oansenliga förslaget att i femte klausulen ändra den uppenbara felskrivningen mes i meningen ”Karlakarl må genom styrelsens försorg förses mes märgben och grönt band”, till med. Den fullt orimliga och omotiverade debatten fick sitt definitiva slut när den körde fast i hätska utspel om faran med öppen källkod och operativsystemet Ubuntu, och därmed oåterkalleligt hade lämnat verklighetens betungande gravitationsfält. Aldrig har devisen ”oviktiga ting på ett viktigt sätt” exemplifierats tydligare. Utöver stämmorna i Uppsala hölls i år Sommarstämma på Renön i Piteå med Broder Erik ”Erski” Wallsten som värd. Därtill har verksamhet bedrivits såväl i Ärkeprotektoratet som i Protektorat Syd och Ärkekantonatet i Schweiz, sektion Bonn.

Slutligen skall den äras som äras bör. På Märgbensstämman den 21:a april, tillika stämma 466, utnämndes Broder Alexander Stenmark till Karlakarl med hänvisning till sin mångåriga insats för föreningen. Broder Stenmark har varit medlem i Hembygdsföreningen Birkarlarna sedan 2002, och höll under sin tid i styrelsen ett flertal poster för att därefter göra gedigna insatser i Rennethkommittén, och sedan som Kollkarl. En ytterst välförtjänt utmärkelse!

Dåd, Mannakraft & Ära
Storkarl # 74
Gunnar Brandén