He vaer som laang veintern hadd okomme, men i schlute a Fevruari nådd veintern Uppsala å sörländskdelen av lande. Å mangen annan icke-skidvan deil av Europa. Du vet, vors frussnfolke bo. Naanting va tidningarn va som full ve krigsrubriken, “sibiriska kylan lamslår Europa”. Å “The beast from the east” kallad i utrikisktidningarn.

Men birkarl’n som jer fast henna ner känd ju “äntligen har vintern kommit!”. Fö int jere nå eljest att he bli veinter. Man jer som van den.

I ha ju följt temperatur’n rätt noga i stan å he ha väl vari runt 15-20 minus som mest.

I börj å tänk på n historia som morfar min berätt en gang. He va n’ErikAnders i’fra Krutträske å han va ve å arbeit uti skogom som 13-aaring. Oppa Blattnicksele nagerst. Just 15-20 minus tyck han va perfekt. “He ä int fö kallt å he ä int för vart så man svettas” sa han.
Sen drogs timmre mot Vindelälva, dä den låg medan sommarn hadd okomme. Nä flottarn kunn börj å styrt timmre vidare. Längs he som va längstflottningsleda i lande.

Men de stör’t se på n sak! Å he va kringströvanderenarn som for runt å åt riset i’fra träd’n de huggi ner. Man börj tischlut å fälla träd’n på renarn. Å he skull ju kunn beskrivs som gamm-hederlitjuvjakt eller som datidens “roadkill”! Renarn togs hem för schlakt’n å man tog ti vara på allt. Fö å int glömm märgbena.

Visst känn du de int ba NALTA okärv nu? Närdu no jämmer de fö he va 15 minus uut?
Känn du de träffad? Bra. Känn du de för kärv fö sånt tjåller? (tro me, he jer du int. Fö kom int henna å tro du jer naanting).

Fö n sak skadu veet, kärv va kamp’n som fördes i hembygd’n. Alla som bodd derna had n sak djemensam: ett daaligt utgangslääg.

Anmäl de ti stavkarl@birkarlarna.se elle oppa teckningslistan einni nation. Glömm int å anmäl allergin om du jer sån.

DMÄ

Stf. Stavkarl ‘n Holmlund