Norrlänningar!
Hembygdsföreningen Birkarlarna har under sitt sjuttiosjunde verksamhetsår fört en ständig kamp i uppförsbacke och motvind. Fronterna mot förvekligandet har varit många och slagen svåra, pyrrhusseger har följts av pyrrhusseger. Föreningen har invalt en stor mängd nya bröder, och därtill vunnit många nya talanger till styrelsen, men då dagens ungdom är av hittills osett sillmjölkig kvalitet kan man ändå inte tala om någon större föryngring eller förstärkning av föreningens mannakraft, nej blott en allmän försurning. Så, trots en manstark styrelse med skockar av fyllkarlar, trots välfyllda stämmor med aldrig färre än tjugofem karlar och på paltstämman uppåt femtio, har föreningen inte i stort vunnit någon mark.
Ja, själva den guldkant som borde ha suttit på tillvaron nu när pengarna strömmar och folket jublar, har smälts ner och investerats i grekiska statsobligationer. Kronkarl har synts med föreningskassan vid BlackJack-maskiner, pengar har lagts på siden-bling i form av skabröst skrytiga frackband, och kopiösa mängder virke har inhandlats till en sällsynt onödig renovering av Birkarlarnas vindsrum, där hyllor byggts i skrubb och på vägg (ex. Björns Hylla där föreningens mångfald av litterära storverk nu förvaras), och en bardisk för ölmångleri. Detta sistnämnda har nödvändiggjorts av en alldeles okristligt stor satsning på kvalitetsöl som funnits till ständig försäljning i sagda birkarlarum, där det hållits öppet nästintill en kväll i veckan för bröder och nyfikna som hugnats med välhumlade maltmarinader, njutna till ljudet av skamlösa ljugarhistorier ur Storkarls egen mun. Slutligen har kulorna kastats i löjlig mängd på resor åt bröder som önskat resa till alla de vasallstater som nu uppstått i föreningens hägn.
Ansiktsfrisyren som konstform fick under året en särskild pånyttfödelse i föreningens syn, då det under 2010 års älgstämma beslöts att varje birkarl ska ha mustasch på stämma. Även föreningens två kvinnliga kuratorer syntes senare på stämma iförd lurv på läpp till allmän begapan. I denna veva inleddes även förundersökningar hur dessa två kunde fortsätta sin medlemskapssträvan, varvid även br. Nordin äntligen beslutades manlighetslös, och jublet var stort.
2011 års BirkarlaRenneth såg bandet Amys Ashes på scen och tolv lag av nationsmedlemmar som kravlade runt i den myckna (sic) snön på Studentvägens skidhippodrom, och på det hela taget blev tillställningen årets jaha-upplevelse. Ekonomiskt gick det åt helvete varvid samtliga styrelsemedlemmar flydde till Tyskland med växelkassan från ölkylen. På stämma i Pfälzerskogen tilldelades br. Ralf tilldelades ett gult band för sitt arbete med att upprätta en avdelning av Birkarlarna där, vilket i skrivande stund rönt fyra stämmor i Rhenlandet, hållna på tyska med norrländsk mat som centralpunkt, kännetecknade vidare av den otroliga effektivitet varmed Birkarlarnas förhandlingar alltid hålls.
Stämmor hölls som vanligt två i Luleå (centrala stan) och två i Danmark (Själland resp. Flottsund), och inklusive de tyska fyra hölls således hittills oöverträffade 16 stämmor under verksamhetsåret. Birkarlarnas imperium växte såsom en ballong som närsomhelst hotar att brista. Framtiden ser ut att bjuda på idel kallduschar och det fordrar män av en sedan länge utdöd stam för att hantera dessa överväldigande svårigheter. Det är kärvt.
Dåd, mannakraft, ära
Storkarl #68 Henrik Dahlberg