Bröder birkarlar. Åsträskstämma i Åsträsk har avhandlats och många bröder var på plats. Samtidigt var många bröder någon helt annan stans och dessa bröder gick givetvis miste om något alldeles speciellt. Utöver Åsträskstämma i Åsträsk missade man potatiskanoner, yxkastning, legender från landsbygden, storslagna gester och allmän misär och bakfylleångest.
I detta korta inlägg är tanken att beskriva något av det som bröder missat och ge en liten insikt i hur det var den dagen då ÄSB intog den Schweiz-Tyska delen av Sverige, Åsträsk.
Åsträsk denna metropol bland byar, norr om Umeå och söder om Skellefteå, var platsen vid vilken vår skara skulle samlas för stämma. Innan platsen kunde intas förbereddes bröder och bystrar, den föregående dagen, genom att inta mat och dryck huserat hos br. Henrik Dahlberg, tillika Karl X. Detta var en mycket uppskattad tillställning som bjöd på såväl ordlekar och övrigt obehag i form av s.k. moonshine inköpt direkt på systembolaget. De stackare som tog del av denna dryck hade en ovanligt mysig ångest att se fram emot dagen efter, alltså stämmodagen. Efter gediget inmundigande av båd dryck och mat bjöds bröder att sova utspridda i Karl X gamla läkarvilla.
Med blyhjälmen på och det upp och nedvända leendet på läpparna var det flera bröder som steg upp vid stämmodagen och undrade om det verkligen var dags redan. Svaret kom fort och skoningslöst att visst var det dags. Dags för en bilfärd i makligt norrländskt tempo och lyckligtvis helnyktra förare. Färden var välplanerad och effektivt avhandlad och bröder gled upp vid det gamla bageriet i Åsträsk där stämman skulle huseras. På plats började genast förberedelser, en undersökning av platsen och sedvanlig montering av fana. Schweiz-Tyskarna var på plats och området blitz-snappt inmutat.
Då vår värd för en tid flytt till skogs infann sig ett tomrum i tidsplanen och detta tomrum fylldes lätt upp med öl. Ölen var ljummen och god så som öl bör vara och bröder var nöjda, allt var gott. Efter en tids väntan dök till sist vår värd upp och inte allt för långt därpå var det dags för den stora rundvandringen och sällskapets introduktion till det rika kulturlivet i Åsträsk. Vår guide, Jan-Erik, var frikostig med sitt berättande och informerade om det ena och det andra. Bröder fick höra om vargen som hoppade femton meter och försvann, om småfolket i skogarna, om de svarta hundarna, om de mycket gamla skidorna och en hel del om den oändligt spännande bygden Åsträsk. Mycket likt Uppsala har Åsträsk länge varit en plats där oförklarliga bränder fått göra plats för nya verksamheter och byggnader.
Väl uppfyllda av all den charm och obygdsromantik som Åsträsk hade att bjuda på var bröder redo att inta stämmolokalen. Under stämman avhandlades många viktiga punkter och många mycket uppskattade sånger sjöngs. Klassiker som “Om vi skall klara vår stämma” var omåttligt populära. För att ytterligare låta bröder vila från den hätska debatten tog stämman pauser och lämnade plats för såväl avfyrande av potatiskanon som kastande av yxa och en marsch genom byn. Ett sådant tillfälle bjöd bröder att bilda tvåmannalag för att utröna vilka som bar på de manligaste av anlag. Då en Axe-flaska, vid demonstration, visade sig allt för komplicerad för de flesta bröder avbröts försök att tävla i potatiskanonens avfyrande och tävling medelst yxa fick bli tongivare och avgörande för tävlingsmomenten. Vinnare av tävlingen blev laget Lillkarl Jacob och Mike från ÄSB.
Som nämnt innehöll pausunderhållningen även den högtidliga marschen genom obygdsmetropolen Åsträsk. Denna marsch leddes av Storkarl i ÄSB, Ralf, och hade sin vändpunkt vid den nedlagda tågstationen utmed järnvägen. Där markerade ÄSB högtidligt sin närvaro och bröder i skaran såg stolt på hur en nya era för ÄSB inleddes. Efter väl uträttat arbete återtågade bröder till stämmolokalen för fortsatta förhandlingar.
Någonstans i detta virrvarr av händelser och aktiviteter lyckades även bröder visa sin värd uppskattning och vår nye hedersbroder i Åsträsk fick under finaste omständigheter motta en gåva som tack för det generösa gästgiveriet och det fantastiska engagemanget denne visat för föreningens besök i bygden. En del av ett märgben med inbränd dekor att matcha ett tillhörande syskonben som tilldelats styrelsen i Uppsala. Den representerande styrelsen från Uppsala skötte sig ypperligt i övrigt och överlämnade i sin tur en gåva till ÄSB för väl uträttat förvärv, av Åsträsk med omnejd, i form av en sprithaltig punschdryck kantad med kärvhet och en bitsk bismak.
Efter långa förhandlingar med tal, förtal och utläggningar åt alla håll och kanter tog stämman sitt slut och gick och lade sig. Detta med magen fylld av älg-pizza och diverse öl. De som hade turen med sig hade även fått sig en stänkare portvin av vår käre broder Parasit.
Den allmänna misären och bakisångesten inföll enligt beräkningarna dagen därpå och frukosten avhandlades i tystnad innan avfärd och splittring av trupperna. Vissa for söderut, andra for norr och vissa for visst inte alls. Allt gott som slutar vått och därmed var något av det som hände i Åsträsk yttrat och kalenderhandikappade bröder kan känna sig trygga i att de missat precis allt det som är viktigt.
Dåd, mannakraft, ära.
Sajberkarl, Barbro Nyberg