På Orvar häromdagen träffade jag ett par nyanlända tyska studenter som på något vis lockats till ett halvårs studier i denna svenska lärdomsstad. Jag kunde inte göra annat än att välkomna dem till ett halvår av mörker, slask, misär och svårmod. Svaret sköljde över mig som en hink fylld av realism ”det är väl den genuina svenska upplevelsen”.  Under jultider finns det nog få platser tristare att vistas på än Svealand. Vi geografiskt handikappade, undertecknad, som inte fick möjligheten till varken födsel eller uppväxt i det vackra norr kan inte tänka oss vintermånader som något vitt och vackert, här finns inte möjlighet för skridskoåkning på sjön eller bastubad med dopp i isvak. Här nere är det mörkt som Martin Timells framtidsutsikt, varmt som en tuborg från stocken men slaskigare än dåligt tillagad julgröt. Vi utan möjlighet att åka hem (läs norr) under juletid får lov att finna oss i en julafton som inte sällan är varmare än midsommar.

Tiden är snart kommen då Uppsala töms på studenter, den årliga vallfärden till hembygden för att spendera en vit jul med familjen. Stan är död, kvar är bara jag, kvar står bara jag på mitt Stora torg, full av både sprit och ensamhet. En sista stämma skall dock först avverkas i bröders lag innan tåg och flyg bordas, där magen kan få en god uppvärmning inför mammas julbord genom  frossande på blöta och mumma, tillagat av gästkockande Barbro och Sankan. Sagda stämma kommer hållas lördag den 16 december i Datasalen klockan 17dk.

Anmäl dig till stämman genom att maila stavkarl@birkarlarna.se eller skriva upp dig på teckningslistan utanför stämmolokalen. Har du genetiska defekter som påtvingar specialkost får du gärna meddela det.

DMÄ

Stavkarl