Bröder Birkarlar! Storkarlskandidater! Högst presumtive!

När: Lördag den 3:e oktober 2026 kl. 17 dk
Var: Discot

Igår var det 19 september 2026, en dag som utmärks bland annat som Fredrikas namnsdag. Och som så många gånger förut fick det mig att tänka på Br. André Dahlström och hans drottningorter i Västerbotten. Men gårdagen var också unik på flera olika sätt! Inte går det att glömma de 89 år och en dag som gått sedan Pekka Tarjanne – särskilt berömd som f.d. trafikminister och huvudperson i biografin Kuka Kukin on – föddes. Men desto viktigare, bröder, markerade det två veckor innan ÄLGSTÄMMAN 2026!!!

I torsdags 17 september 2026 fick jag ett meddelande av en Br. Staffan Westerlund. Eftersom de första orden föreföll vänliga beslutade jag för att läsa hela meddelandet i all dess prakt. Huvudsakligen rörde det sig om huruvida några beslut fattades eller inte på stämman dessförinnan. Kändes osannolikt, ty det gäller stämma. Vidare menade brodern att en kommitté ska ha tillsatts för att utreda frågan gällande om man ska angripa västkusttrålarna som tömmer Östersjön på fisk, i vilken han själv då naturligtvis skulle sitta. Men inte visste väl jag huruvida en kommitté tillsattes eller inte, för inte är det väl någonsin någon som ids hålla Stavkarl i loopen! Jag blev bestört.

Och bröder! I just den frustrationen hann jag snabbt tänka en tanke… Vore det inte en helt fantastiskt spektakulär idé om man kunde tillsätta en kommitté med syftet att tillhandahålla Stavkarl med information!? I min ivran vart jag helt till mig och började alldeles genast och omedelbart skriva ned mina tankar och idéer, vilka för övrigt var hur många som helst. Men konstigt nog var det som att när jag faktiskt såg min mindmap av tankar med egna ögon, så att det blev ordentligt påtagligt, kom jag av mig lite. Idén var liksom inte alls lika tilltalande nu när den fanns, nedtecknad och allt. Med det började jag tänka i en annan riktning. Tänk om det inte var min kunskapsbrist gällande kommittéer som var problemet man till varje pris måste lösa med kommittéer höger som vänster? Tänk om lösningen på sagt problem är problemet i sig? Tänk om det är alla dessa rakt ut sagt onödiga och själsdödande kommittéer som dyker upp från ingenstans med helt okända av-Gud-vet-vem-som-tillsatt-dem-kommittéledamöter som i själva verket utgör världens problem?? Denna insikt, denna förlamande känsla av meningslöst slit mot en gäckande övermakt, förde omedelbart tankarna till Lucky Luke nr 62 anno 1964.

Numret är lagt så att bröderna Dalton flyttar in i en kåk precis bredvid banken, med planen att nattetid gräva en tunnel – källare till källare – rakt in i bankvalvet. Men när de väl kommit fram finns det inget guld att hämta, för Lucky Luke har redan beordrat bankens flytt. Daltonbröderna blir alldeles tokiga. Dubbelt upp i och med att de redan är så pass guldtokiga att öronen rodnat. Men bröderna Dalton ger inte upp! De är ihärdiga och gräver sig febrilt framåt redan nästa natt till bankens nya lokal som står bara några hus bort. Men tror du inte att även nu har banken flyttat på sig? Till slut ser byn ut som ett formikarium, men inte är Daltonbröderna ens en gnutta närmare guldet. Varför då? Jo! På grund av Lucky Luke, som bara sådär kan flytta världens förmögenheter varhelst han vill, för så mycket makt har han.

Bröder! Det torde vara uppenbart vad sagans sensmoral är – en kritik mot detta maktmissbruk och envåldshärskande. Men ucky sade Lucky! Istället framställer tidningen ett löjeväckande klander märkt slapstick mot slitande bröder, medan Lucky Luke hyllas med glamor, guldstjärnor och salvelse.

Det är just precis denna skeva ställning som gör att det är av yttersta vikt att komma på stämman, bröder! Älgstämman är förvisso en sjuhelsikes kärv stämma, men icke desto mindre den viktigaste av dem alla. Det är nämligen så att bröderna går till urnorna för att välja nästa Storkarl med styrelse via en demokratiskt styrd folkomröstning sådan att den kandidat med flest röster, enligt kutymen, vinner. Historiskt sett har man sett stora maktmissbruk vid posten, men sällan finns det nog med bevis för att säkerställa saken officiellt, ofta tack vare BÄPO:s omskrivet “heroiska” insatser. Även nu råder det ingen bred mening kring huruvida det bör höjas ett varningens finger mot maktinnehavarna, ty det finns en mafioso-inducerad skrämselkultur lika klar och påtaglig som luften vi andas in. Det är en SKENDEMOKRATI, bröder, som med dova skrik larmar om en grov orättvisa!! En orättvisa som får mig att tänka på Karl-Bertil Jonsson. Om han ändå hade sett Storkarlar som her ut talförbud höger om vänster, Lillkarlar som obrytt förkastar förslag till Kanariekarl, och gamla karlakarlar som enbart beväpnade med baston och pondus totalt raserar stolt skinande presumtiva bröder till aska – hade hans varma och mjuka hjärta inte stelnat av skräck? Jo, det hade det. Och det hade även mitt. Prisa naturens krafter för demokrati, för folkomröstning, och för en NY präktig Storkarl #82. Prisa er framtida Storkarl Frode #82, er befriare!!!!

Anmäl dig redan NU för att bli Storkarl, stödrösta fram en annan, eller bara för att bevittna årets drama. Anmälan sker till stavkarl@birkarlarna.se, via fysisk teckningslista på nationen, eller genom att bara säga det i kommentarerna på Facebook. Glöm inte att meddela eventuell allergi eller dylikt om så finns. Och sist men inte minst! För presumtive bröder som kanske inte vet hur saken går till – kom och häng på Orvars Krog strax före stämman med oss Birkarlar! Vi har oftast makabra märgben runt halsen, men ser nog trevliga ut. Du är varmt välkommen!

DMÄ,

Stavkarl (samt er befriare)

Ni sommartrötta och höstlystna bröder! Men särskilt du presumtive!!

När: 5 September 2026 kl 18dk
Var: Datasalen

---

Någon satt fart på sommaren, men inte kan man väl påstå att det blev något av det hela. Det har varit så varmt, så ohemult varmt, att man inte längre känner igen sig. Inte heller gör nog renarna det. De har vandrat längre upp på kalfjället än någonsin förut och funderar vart kylan, regnet och bekvämligheten tagit vägen. Nu osar det istället obekvämlighet. 

Om det hade funnits en obekvämlighetsgeigermätare, hade den pipit högt i detta vämjeliga sommarklimat. Högt hade den även pipit i Uppsala, och särskilt högt på Norrlands nation. Men den 5/9 2026 i Datasalen från och med 18dk hade den pipigt så fruktansvärt högt att instrumentet gick sönder. Om man är duktig på att lägga ihop ett och ett kanske man skymtar en stämma i den snara framtiden. Om man är så pass duktig att man begriper dubbelsiffrigt kanske man begriper att vi talar om SURSTRÖMMINGSTÄMMAN, för just precis så är det förlagt!

Det var för många sekel sedan som samtidens fiskebönder kom på att fermentera fisken för att bevara den längre. Men ingen ros utan törne, tänkte fisken, som utvecklade den mest avskyvärda stanken som möjligen kunde uppbådas på den tiden. Det luktade så surt att fisken kom att kallas surströmming. Stanken kom lite som en utmaning – “Kom an då! Jag bits”. Men inte visste väl stackars fisken att norrbottningarna bits, och det hårt. Surströmmingen spred sig över hela länet. BD Fisk AB i Kallax har sedan 1928, då fiskebönderna i Nikkala och Seskarö sammanslogs för att bilda företaget, lagt vantarna på strömmingen och småningom utvecklat den till en oerhört igenkännbar konservburk och möjligen världens största vattendelare — om än inte en jämnfördelad delare; det vill säga ojämnfördelad.

I mitt försök att förklara stämmor för ett gäng sydeuropeer i somras försökte jag likna stämman vid då Pandoras låda öppnas. Schrödingers katt rymmer och den kärvt olycksbådande stanken av ilska stärkt av flera generationers familjefejd och territoriell konflikt väller ut och ställer till med oreda. Mycket värre måste det alltså bli när denna skall blandas med surströmmingens lukt. 

Surströmmingstämman är föreningens första stämma efter sommaruppehållet, och är oftast en väldans jobbig stämma – men trevlig, icke desto mindre! Detta givetvis på grund av att grymma bröder som lever på forntidens glans och tror sig veta bättre får möjligheten att gallskrika på nyinskrivna 19-åringar. Vi 20-åringar får även en chans att kasta lite dänga istället för att jämt fånga med nyllet. 

Kom, bröder! Så här års finns inget som heter jobb, studier eller möda, utan bara verkligheten i att sitta på en sten, eller stubbe, eller till bords på stämma, och rulla tummarna. Grubbla. Käbbla. För det finns ju inget annat att göra. Inte ens kan man plocka bär längre, för alla buskar står gröna och tomma på bär. Som den rätta Storkarlskandidaten Frode #82 – hör till storhetens visdomsord: Välj stämma. Anmäl er NU till stavkarl@birkarlarna.se, och glöm inte att meddela eventuell allergi eller dylikt.

---

DMÄ
Stavkarl

Var: Harads
När: 3-5 juli 2026

Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart. Det är ett alldeles hejdundrandes konstaterande, bröder! Men som ni alla vet brukar konstaterande gå hand i hand med frågor — och en naturlig fråga kan låta ungefär: vem är det som skall sätta fart? 
Inte vill väl Stavkarl vara den som sätter fart. Samma gäller nog för den gemene Birkarlen. I alla fall i den förlamande sommarhettan som lagt sig likt ett tyngdtäcke över hela landet, och peu en peu sugit ur handlingskraften ur en. Ju längre varmare dagarna blir, desto lamare blir birken. Det är statistiskt belagt. Men bröder! Det finns en plats där det alltid är lagom varmt, lagom skönt, och lagom mycket handling, och det är ju i hembygden. Och där finner man birken i sitt naturliga habitat såhär års. Mer specifikt finner man dem på SOMMARSTÄMMAN! 

Årets storslagna sommarstämma (tillika sommarstämman 2026) äger rum helgen fredagen 3/6 till söndagen 5/6 utanför Harads i Bodens kommun. Närliggande orter är till exempel Bodträskfors, Furuträsk och Rödingsträsk. Vi befinner oss alltså på träskmark, bröder! Stövlar kan vara smart att ha med. Bröderna är varmt välkomna fr o m fredag i Byastugan; adress Södra Harads 50. Men! Desto viktigare saknas sängplatser! Med andra ord behöver ni ta med bäddmadrass eller dylikt!!!

Aktiviteter är planerade inför lördagen, men även fredagen och söndag förmiddag är inte utan häng. Och bröder! Bli inte förvånade om en hemlig talare gör ett hemligt framträdande… 

Bröder! Bli med till det spektakulära spektakel som är sommarstämman 2026. Anmäl er redan NU till stavkarl@birkarlarna.se, alternativt kommentera på Facebook. 

OBS. Inga sängar finns tillgängliga. Du behöver någon form av madrass. 

—

DMÄ
Stavkarl

Bröder, högst presumtive, och annat patrask!

När? 25/4 kl 16 dk 
Var? Strömholms sal

Oerhört glad är jag som återigen får dela ut den fantastiska gåvan som är information till var och en av er, bröder. Så pass glad är jag att ni inte får allt rakt och enkelt serverat på ett silverfat, utan ni måste (som sedan urminnes tider) ur en vägg av text utröna lite mening.

En sak jag lärt mig är att det finns många sätt att blidka en Birkarl, men ännu fler att uppröra, förarga och agitera honom. Historiskt sett har denna antika ragebait förärats Stavkarl, och är att betraktas som sin egen vackert omtolkade slags konst. Liksom picadoren hindrar man bröder från att hålla huvudet för högt. Liksom banderiljären låter man dem inte vila. Och liksom matadoren måste man vara smidig nog för att undvika sting och stång. 

Emellertid har jag inte uppfattat så mycket av det sistnämnda. Mycket hellre sitter en broder bekvämt för sig själv och förlustar sig. Luktar på blommorna. 

En som är kulturellt insatt kanske uppmärksammade hänvisningen till tjurfäktningen och tjuren Ferdinand. Sedermera kanske man har ett sinne för kultur och missat dessa referenser. Kanske läser man enbart Birkbladet. Men! I sådana fall har man naturligtvis koll på det allra väsentligaste: Birkarlarnas Hedersutmärkelse för Kulturinsatser. 

Under paltstämman anno 2025 avslöjades att det anrika priset tillfaller Ulf Lundström för sin forskning om bebyggelsenamnen i Bureå, Burträsks och Lövångers socknar i Skellefteå kommun. Vilken bragd! Men vad tjänar ett pris till utan ett pristagande? Det kanske Ulf själv funderat på, för det är nämligen så att han skall NÄRVARA och mottaga sitt pris vid denna stämma!

“Vilken stämma är det nu då?” … undrar kanske en broder. JO! Det är MÄRGBENSSTÄMMAN anno 2026.

När? 25/4, med start 16dk 

Var? i Strömholms sal

Hur? Stämman inleds med ett föredrag av kulturpristagaren själv, men skuttar småningom vidare till bekant misär med skyhöga kortisolnivåer. 

Nu vet ni vad, när och var. En bra, dock inte sällan ställd, fråga är varför vi har stämmor. Den är hittills utan svar. En desto bättre fråga är varför vi har märgbensstämmor. Och den är bra av den anledning att den faktiskt har ett svar. 

Märgbensstämman är historiskt en väldigt satsig stämma, med flera tjogtals närvarande bröder, gamla som nya, och är i sin egen form en slags kultursatsning. Detta är naturligtvis på grund av det mäktigt tung-tung-tunga och uråldriga märgbenet. Märgbenet är föreningens eviga insignum och hänger ståtligt och präktigt i färgglatt utsirade band runt en Birkarls axlar, och tjänar – utöver att vara ett karakteristiskt drag för Birkarlen – som en viktig påminnelse om hur det var förr i tiden; förr, när man inte hade så mycket mer än ben.

Vidare är märgbensstämman ett ypperligt tillfälle för nya bröder att söka sig till föreningen och skaffa sig ett eget märgben. Det är föreningens tillväxt som jag, Stavkarl, i den mest anspråkslösa meningen, anser som den allra största kultursatsningen som går att uppbåda. Det har Parisa Liljestrand flera mejl i inkorgen att läsa om. 

Men bröder! På yttersta allvar är det ändå nya bröders anslutning till föreningen som driver den framåt till sitt oumbärliga förfall, och är något föreningen måste värna om till varje pris. Många av er har varit på er första stämma, och många av er minns den också. Desto viktigare minns ni hur otäckt, förvirrande, men också extremt spännande det kan vara. Likt en ny och grön schakal på savannen är man ständigt på jakt efter äventyr. Till och med er motstyckslöse Stavkarl med evinnerlig visdom i ryggen har varit där, och jag minns mycket från min allra första stämma. 

Det var några dagar tidigare när jag stod i baren på Orvar då plötsligt en lång och gänglig typ med mustaschbeprytt ansikte trädde fram, och frågade om jag kände till en viss förening på nationen. F.d. Stavkarl Bäckström den längre. Vagt bekant lät det, så jag rådfrågade min far. 

“Vad är det för förening?” Följt av: “Vad är det för kufar som vill vara med där??” 

Smått nervös var jag ändå, som skulle bevista min första stämma alldeles själv. “Hur skulle jag ens känna igen dessa birkarlar???” Svaret jag fick var konkret –– “du kommer känna igen dem, för ingen annan ser så ut”. 

När jag infann mig på Orvar ett par dagar senare passerade knappt ett ögonblick innan jag fick syn på min första Birkarl, som med stort leende och desto större ölmage varmt och inbjudande vinkade in mig till den skrockande hjorden som samlats i ölstimmet. Det var inte förrän efteråt jag lade märke till att de alla bar märkliga ben runt halsen. 

Kom till stämma, bröder! Om inte för kortisolnivån så för ert första (eller kanske andra [eller tredje]), märgben. Anmäl er gärna något smickrande till stavkarl@birkarlarna.se, alternativt på fysisk teckningslista på nationen (fr.o.m. 20:45 ikväll), med eventuella allergener om det så finns!

—
DMÄ
Stavkarl Frode

Bröder och högst presumtive!

När: 27/2 kl 18dk
Var: Strömholms sal

Dagen till ära är ingen annan än fredagen den trettonde, känd som en grym, elak och skrämmande dag präglad av olycka och misär. Lite som en stämma. Men är just denna fredag verkligen så? Solen skiner lite starkare, vinden är lite varmare och världen är aningen mindre kärvare. Men bröder! Än är dagen inte över, och än kan dagen bli grymmare, elakare och ännu mer skrämmande. Hur skyddar sig då en broder mot sådan potentiell misär?!

Svaret torde vara Carpe diem – den samling ord som sett flest Viking-Line-färjor, enarmade banditer och solkiga femtiotalsdiners, och som betyder att fånga dagen och njuta av stunden. Det är ju ett helt fantastiskt uttryck, och jag förstår inte varför vi inte bestämt byter slagord, för speglar inte det exakt vad en Birkarl står för – att njuta av stunden? Fläsk till palten, tunnbröd till blötan, eller en björn till arbetet, är väl definitionen av att njut-maxa? Att carpa sitt diem? 

Men bröder! Den carpe-diem-präglade njutningstoppen nåddes nog för två år sedan när den franska presidenten Emmanuel Macron skulle besöka Sverige. För att charmera den franska statschefen skulle man bjuda på en traditionell svensk rätt. “Feurtreffligte!” utbrast fransmännen som började sukta efter rotmos, fläsklägg och lapskojs. I stället blev det Pytt Royal – lyxig pyttipanna med bearnaisesås (sans ägg) – som skulle symbolisera en “gastronomisk allians” mellan länderna. Emellertid blev det ingen sådan allians då Macron prompt ställde in sitt besök. Förolämpad av bearnaisesåsen, eller av det antirevolutionistiska “Royal” är frågan. 

Men bröder!! Poängen är att man enkom med lite Royal lyckats lyxa till något så förbannat simpelt som pyttipanna. En rätt även kallad “Hänt i veckan” av den anledningen då pytten bokstavligen är stekt bös från veckans rester, konkluderat i kulturdebatten “Slaget om Pyttipannan” 1974. Men frågan är om pytten verkligen blev mer njutbar med allt det lyx Royal erbjöd? Är more faktiskt more än less?? Hur många kockar är en kock för många??? Var det bättre förr???? 

Frågorna är många och har nog inga svar. Men på tal om förr så fanns det som bekant inget internet förr i tiden. För att ta reda på saker och ting var man tvungen att lyssna på stereo, se på svartvit tv, eller läsa papperstidning. Det sistnämnda var också hemskt praktiskt, för man kunde använda det till mångt och mycket. Man kunde lite schangtilt spionera i parken, man kunde äta fish & chips, eller så kunde man söka lyckan i kontaktannonser – nu ett minne blott. Ett extraordinärt exempel är den kvinna som i en annons i SvD anno 1953 söker en man som “snällt äter vardagens pyttipanna” men som samtidigt gillar fest. Om hon ändå hade hört talas om hembygdsföreningen Birkarlarna…

Men märk väl bröder!! Man skulle inte snällt äta Pytt Royal, utan vardagens pytt. Inget lyx, inget eländigt tjofräs, utan bara den mest anspråkslösa pyttipannan, som naturen tänkt. Är det kanske det vi står för? Inte njut-max??

Så principfast som Birkarlen är med det hårdaste spjärn i marken är denna ambivalens inte mindre än en ödesfråga och måste bli utredd. Därför kallar jag samtliga bröder och presumtive att hetlevrat diskutera denna brännande fråga på PYTTSTÄMMAN! Kommer stämman komma till botten med alltet? Nej. En kommitté däremot? Inte omöjligt. 

Bröder!! Kom på stämma. Den äger rum 27/2-2026 i Strömholms sal, med start 18dk. Uppvärmning rekommenderas starkt på Orvars Krog dessförinnan, och för presumtiva bröder som kanske inte vet vilka man ska leta efter: håll utkik efter gamla uvar med märgben runt halsen! De är vänliga!

Anmälningar och eventuella klagomål går till stavkarl@birkarlarna.se, alternativt under Facebook-inlägget, eller fysiskt på nationens teckningslista. Glöm INTE att meddela relevant mat- och dryckesspec om så finns!

DÅD, MANNAKRAFT & ÄRA!

Stavkarl Frode