Bröder! Storkarl! Presumtive! Annat bös.
När: 17/1 kl. 17 dk
Var: Strömholms sal
Tjugotjugosex. Er det muligt? Det verkar så. Hold du din keft! Men somliga är förvisso kvar i fjolåret. Däribland finns insnöade stackare drabbade av Johannes vrede, gruvarbetare som inte brutit nog med malm för årets räkning kvar nere i mörkret, och större delen av Västerbotten som dröjer sig kvar kring julbordets fett.
Men för dem som tagit sig vidare väntar ju ett helt år av händelser; bland annat det legendariska BIRKARLARENNETH. Jag tror att ju mindre som sägs om Renneth, desto bättre – den bär sin egen fana, och behöver inte besudlas av orden som härjar i stora, enorma, gigantiska tjugotjugosex.
Men bröder! Förr sades det ju att Birkarlaglädjen varade ända fram till Renneth – men det var inte sant, för däremellan kommer stämman! Och den här gången är det inte vilken stämma som helst – det är RÖDINGSTÄMMAN TJUGOTJUGOSEX!!!
För er som vill lära känna er Stavkarl lite bättre, ska ni veta att juletid är min bästa tid. Det är rart att vara tillsammans, och det är bra för hjärnan att ta sin tid att tänka lite. Att tänka sig för – absolut – men framför allt att tänka på tiden som gått och vad som komma skall. Under tiden som gått har jag tänkt mycket; tänkt på Karl-Bertil Jonsson och hans välvilliga hjärta, på Bodens fästning – Låset i norr – och urbergets råstyrka. Tänkt på Br. Dahlström och på Drottninglandet; om Fredrikas hjärtevärmande historia “När Buddha kom till Lappland”. Jag såg en hejdundrande film om de första människorna i rymden, och funderade på när den första birkarlen skulle skjutas ut i stratosfären, och vem det nu skulle bli. Inte skulle det då vara Br. “Chainsmoker” Lövgren – man får som bekant inte röka där uppe.
Men till slut tänkte jag obönhörligen på mat, för jag hade ju gått och blivit hungrig! Jag såg med trött blick över julskinkans berg, blickade genom brysselkålens skog och trånade förbi strömmingens blanka insjö. Jag ville inte ha det som stod framdukat. Storslaget tänkte jag. Jag tänkte på känslan av storhet och stolthet av att på riktigt bereda sin egen föda. Att tålmodigt lirka omkring i skogen på tom mage, vänta ut sitt byte och till slut fånga det, med frusna nävar och allt. Lite som Gollum med fisken höljd i näven. Visst är det kargt och kärvt, men också ärligt och tufft. Gediget.
När min fantasi ledde mot sitt slut, där jag likt en kung satt med köttklubba i ena handen och ett krus Bäsk i andra, slog det mig. Så här måste det bli! Det är genom Birkarlens allt mer loja inställning till maten, till stämman, till Storkarl, som föreningen förfaller. Därför uppmanar jag samtliga bröder att följa min Rödingsröda tråd: fånga din egen fisk. Inte beror det på Käkkarlsstrejken som det skrivits om i Birkarlabladet, utan det är enbart för er egen vinning: för att ni ska känna er som råbarkade urmänniskor! Stå upp för gemene Birkarl och kämpa emot det vår Pillekarl till Lillkarl och Löskekarl till Öskarl verkar stå för!! Om inte för er själva så för föreningens skull. Nu är måttet rågat.
Bröder! Kom ihåg röding-tråden – förkortat FDEG om det hjälper. Dock gäller inte BYOB, men OSA i tid till stavkarl@birkarlarna.se, alternativt skriv upp er på teckningslistan, eller kommentera FB-inlägget. Rödingstämman, 17dk, 17/1, 2026, i Strömholms! För presumtive bröder som inte riktigt vet var ni ska leta – håll utkik efter kufar med märgben runt halsen på Orvar innan stämman! Ni kommer kanske ångra er.
